Sirius bandy befinner sig i kris! Jag hoppas verkligen att klubben inser det själv, men jag är inte säker. Därför dessa rader.
Tyvärr har jag inte haft möjlighet att se Sirius bandylag på plats särskilt ofta, då jag inte bor i Uppsala längre. Men på trettondagen var det dags. Och det var ingen uppbygglig syn.
För det första anläggningen: Studenternas idrottsplats är en skugga av sitt forna jag, självklart något som inte Sirius kan göra mycket åt i nuläget. Det behövs hjälp från både näringsliv och kommunen.
För det andra kringarrangemangen. En alldeles för lång promenad för att komma fram till läktarna. En otroligt sliten och ful läktarbyggnad, och då är det ändå huvudläktaren jag talar om. Hur den ser ut invändigt (omklädningsrum bland annat) vågar jag inte ens tänka på. Små torra bullar för 15 kronor styck. En riktigt lång kö till enda hamburgerförsäljningen och likaså till godiskioskerna. Ett par intervjuer i paus som kändes meningslösa och förutsägbara. Självklart är det inte på det här viset som Studan ska fyllas.

Men egentligen handlar det inte om kringarrangemangen. För även om det fanns gratis varmbad och entrecotemiddagar i inglasade restauranger och saftiga bakverk på kaféerna runt banan skulle publiken inte komma ändå om inte spelet håller tillräckligt hög kvalitet. Och det var där det fallerade mest.
Jag tycker mig minnas att Magnus Berglund talade om hur Sirius målsättning var att fylla Studan genom att spela attraktiv bandy. De skulle inte stirra sig blinda på resultatet utan spela attraktivt. Då skulle publiken komma. Det var väl därför det inte kom flera till en trettondagsmatch i kanonväder mot Hammarby än de 2 725 som räknades in. Av snacket på läktaren att döma har inte årets spel lockat de stora skarorna till Studenternas.

Är det spelarnas eller ledarnas ansvar att det ser ut som det gör på isen?
Jag vet inte, men kan konstatera att så fegt och tråkigt som Sirius spelade i första halvlek har jag inte sett laget spela på länge. Visst det blev något bättre i andra halvlek då åtminstone en femsex läckra anfall presterades, men det är ändå på tok för litet för att locka en stor publik.
Är det ledarna som vill att Sirius ska spela så här eller är det spelarna som inte klarar att spela på det vis som ledarna önskar? Det är väl ganska onödigt att spela så otroligt försvarsinriktat när det var den vackra bandyn vi skulle bjudas på, inte den snåla varianten.

Självklart förstår jag också att det handlar om taktik, men om målsättningen fortfarande är att fylla Studans läktare så har jag ett alternativ till dagens taktik: Möt motståndarna högre upp, sätt tidig press och jobba kollektivt för att vinna boll så snabbt som möjligt. Ju högre upp desto större chans till snabba spelvändningar och flera anfall för publiken att glädjas åt. Okej, det kan bli ett par baljor i baken med den taktiken, men förlora hellre med 6-7 med ett frejdigt spel än med 2-3 och effektivt försvarsspel.

Vid anfall från eget mål, våga satsa framåt och vänd inte hem hela tiden utan överraska med att låta spelarna våga ta risker ibland. Och håll ihop laget bättre. Låt inte backlinjen stanna 30 meter bakom spelet! När passningarna hemåt kommer blir de så långa att jag som publik hinner somna innan det är dags för nästa anfall! Målsättningen att vara bäst på lång sikt verkar inte heller längre handla om hur bandyn ska spelas, utan om inramningen av Studan, samarbete med näringslivet etcetare. Åtminstone är det den bild jag får genom matchprogrammet. Glöm aldrig bort att huvudprodukten är bandyn!
Det finns två vägar att välja för att locka publiken till arenan: Att vinna matcher eller att spela så det glöder om det. Då kommer Studan att fyllas. Och då kommer även näringslivet och kommunen att finna anledningar till att satsa på Sirius och ge dem en ny arena värd namnet!

Bo Söderlind
Härnösand, Siriussupporter i förskingringen