Publicerad: 2011-11-09 10:00, senaste uppdaterad: 2011-11-14 10:11
Den störste hjälten – vid sidan av Neurosedynbarnen själva – var den tyske läkaren Widikund Lentz. Den störste skurken var kemiföretaget Chemie Grünenthals forskningschef Heinrich Mückster. För så när som på en vecka har det gått precis 50 år sedan Lentz ringde upp Mückster, berättade om sina misstankar att företagets storsäljande sömnmedicin orsakat en våg av missbildningar och krävde ett försäljningsstopp. Mückster och företaget vägrade – till dess att en veckotidning publicerade en artikel om Lentz misstankar. Men företagets panikstopp gällde enbart i Västtyskland. Man förde inte informationen vidare om att den stoppade medicinen Contergan var samma läkemedel som företag i andra länder på licens sålde under helt andra namn, till exempel Neurosedyn.
Hur den svenska licenstagaren Astra och dåvarande medicinalstyrelsen handlade när nyheten till sist ändå nådde Sverige är ett typexempel på illa skött och otillräcklig krishantering. Först tyckte man att ett försäljningsstopp var en väl drastisk åtgärd och att det skulle räcka med att Astra i början av december skickade ett brev till läkarna med uppmaningen att Neurosedyn ”tills vidare ej bör skrivas ut till gravida”. Och när försäljningsstoppet ändå kom ett par veckor senare valde man att inte informera allmänheten, enligt dåvarande chefen för apoteksbyrån i en senare intervju för att inte framkalla en masspsykos bland landets gravida kvinnor. Inte ens om läkarna till 100 procent hade följt den första brevuppmaningen skulle det ha satt stopp för fosterskadorna av Neurosedyn eftersom de uppkommer i ett så tidigt skede av graviditeten att kvinnorna oftast ännu inte vet att de väntar barn.
Myndigheternas ”omtanke” om kvinnornas psykiska hälsa visade sig senare ha varit förödande. Kvinnor fortsatte att ta Neurosedyn som de hade i hemmet även efter det att medicinen försvunnit från apoteken. Senare visade det sig att åtta barn fått missbildningar av Neurosedyn efter försäljningsstoppet i Sverige. Kan en ”Neurosedynkatastrof” hända igen? Knappast. Om dagens system för rapportering av missbildningar funnits för 50 år sedan hade ”larmklockan” slagit på redan efter det att något tiotal barn blivit skadade. Men hur är det om ett läkemedel orsakar ”osynliga” forsterskador, som inte syns på ultraljud och inte upptäcks direkt efter förlossningen, men som kanske påverkar barnets beteende eller sjuklighet först efter många år? Att hitta perfekta säkerhetssystem är förmodligen näst intill omöjligt. Därför fortsätter det allmänna säkerhetsrådet att inte ta läkemedel i onödan – inklusive receptfritt, naturläkemedel och kosttillskott – att gälla. I synnerhet under graviditeten.