Publicerad: 1999-12-20 13:55, senaste uppdaterad: 2010-02-24 20:02
Fiat har i decennier dragits med ett ganska välförtjänt dåligt rykte. Och när bilarna sen successivt blev bättre blev den svenska försäljningsorganisationen i samma takt sämre.
Så helt följdriktigt kan man alltså hävda, att när Fiat äntligen hade bra bilar att sälja så fanns det inte längre någon kvar som kunde sälja dem.
Men detta gäller alltså bara Sverige. Du behöver bara åka till Danmark för att se Fiat-bilar i vartenda gathörn och nere i Europa kryllar det av dem.
HolländareTill storsäljarna hör just Fiat Punto, som lanserades redan 1994 och som nu kommer i en helt ny modell. En modell som borde kunna bli det stora lyftet för den svenske importören.
Nu finns dessutom de organisatoriska förutsättningarna med 26 återförsäljare och sammanlagt 82 verkstäder. Italienska Bil AB styrs idag också av en chef som är mycket väl medveten om det egentliga problemet: kundernas dåliga förtroende. Holländaren Cees de Ruyter har insett att man inte löser detta genom att pumpa ut bilar till vilket pris som helst.
- Hellre några färre men seriösa återförsäljare och hellre några färre men nöjda kunder.
Det ska sägas direkt, att Fiat Punto är en bil som förtjänar ett bättre öde än vad den mött hittills i Sverige. Fördelen är möjligen att man kan göra bra klipp på begagnade exemplar. De står lågt i kurs för de flesta har glömt att den faktiskt blev "Årets bil" 1994.
Vad mera?Nya Fiat Punto är, så vitt vi kunnat se hittills, ett snäpp bättre än föregångaren. Fräck design, rymlig i sin klass, rolig att köra, krocksäker, välgjord...
Vad kan man mer begära?
Jo, en bättre organisation, alltså. En bra handlare på orten och en bra märkesverkstad. De blir fler, som nämnts, men fortfarande finns stora vita fläckar på kartan.
I fjol såldes drygt 2 000 Fiat personbilar i Sverige. I år blir det kanske något fler. Men egentligen borde det i dessa tider säljas minst det dubbla. I den här storleksklassen kommer man i Sverige i år att registrera närmare 27 000 nya bilar och Fiat har bara knappa tre procent av den marknaden. Så dåligt säljer de ingen annanstans i Europa.
60 räckerJag har provkört Punto 60, där siffran i modellbeteckningen står för antalet hästkrafter. Det finns också en Punto 80, som då förstås är motorstarkare. Men jag är tveksam till att betala drygt 10 000 kronor mer för att få 20 extra hästar som känns ganska slöa och slappa. Grundmotorn på 1,2 liter är densamma i båda men i den starkare varianten har konstruktörerna pressat in dubbelt så många kamaxlar och ventiler. Vridmomentet ökar visserligen också lite, men kräver å andra sidan mera varv, så jag tycker att 60-hästaren egentligen är en lugnare och trevligare bruksmaskin.
Jo, i sanningens namn skall väl sägas att man vid valet av den starkare modellen också får lite mera utrustning på köpet, där möjligen centrallåset och elfönsterhissarna fram är värt att nämna.
Säkerhet kostar extraStort minus i protokollet för att man inte till någon Punto-modell får ABS-bromsar som standard. De kostar nästan 5 000 kronor extra. Lika mycket kostar det att få passagerarkrockkudde (med nyckel för avstängning) och sidokrockkuddar. Tankefel som kostade den fjärde poängen i värt slutprotokoll.
Hos Fiat har konstruktörerna länge trott att köaprna gillar att höra motorsurret vid acceleration och höga farter men nu har ljudisoleringen ändå blivit bättre.
En liten finess hos nya Punto är att servostyrningen assisteras av en elektrisk motor istället för av en hydraulisk pump. Det här systemet spar energi men har också den fördelen att servoeffekten kan regleras genom att elmotorn styrs i förhållande till hastigheten. Det ger en bra styrkänsla i alla farter.
I stadstrafik kan föraren dessutom trycka på knappen "city" för att få extra mycket servokraft vid till exempel parkering.
Till Sverige kommer bilen både med tre och fem dörrar och alltså med två olika motoralternativ. Hemma i Italien finns nästan hur många varianter som helst och fler kommer säkert också att hitta hit, om det visar sig att svensken äntligen hittar Fiat.