Publicerad: 1999-09-20 14:20, senaste uppdaterad: 2010-02-24 20:02
Opel Frontera har hängt med i snart tio år nu men har under åren genomgått en och annan föryngringskur.
Men den har hittills bara funnits med 4-cylindriga motorer - antingen diesel eller bensin. Först nu kommer den med en V6-motor, en behaglig om än inte nydanande maskin på 3,2 liter och 205 arbetsvilliga hästar.
Och den förvandlar ju bilens karaktär helt. I kombination med en 4-stegs automatlåda blir det här plötsligt en komfortvagn. Åtminstone jämfört med de 4-cylindriga syskonen. Man åker tyst och lugnt och med ryckfria, nästan omärkliga växlingar.
KonkurrenterDet finns inte så många konkurrenter i den här klassen som har bensinsexor i programmet och framför allt finns det ingen som har det till det här priset.
Toyotas lilla LandCruiser 90 är väl närmast. Med automatlåda hoppar den upp till ungefär 312 000 kronor. En Mitsubishi Pajero med V6-motor och automat ligger runt 340 000 kronor och Jeep och Mercedes tar över 380 000 för sina motsvarande ekipage.
Men då finns det förstås en väsentlig skillnad. Medan Mercedes och Jeep har en avancerad fyrhjulsdrivning, som man kan ha inkopplad under hela körningen, har Opel Frontera ett gammalt system som visserligen fungerar bra i terräng men som bör användas med varsamhet på vanlig väg.
Eftersom det inte finns någon mellandifferential så knyter sig systemet när man svänger på strävt underlag och på halt underlag blir bilen markant understyrd, det vill säga den vill sträva rakt fram. På vinterväg betyder det att den tar sig fram även dit plogbilarna inte nått men att det gäller att köra med förstånd i böjarna. Annars kanske bara vägen svänger - inte bilen.
Bara en knappDet är enkelt att koppla in fyrhjulsdrivningen, med bara en knapp på instrumentpanelen. För att lägga i lågväxeln krävs dock fortfarande en rejäl spak och att man står stilla.
Opel Frontera är byggd som en lastbil, med ram och stela axlar. Till och med försedd med bladfjädring.
Det innebär i och för sig att det är ett stryktåligt ekipage som inte protesterar när det blir bökigt i terrängen, men det betyder också att den inte har några imponerande köregenskaper på landsväg. Det hoppar och studsar i tjälskotten och det kränger och segar sig i kurvorna om det går lite fort.
Du sitter högt och har bra översyn, stolarna är OK, körställningen sisådär och instrumenteringen känns lite gammalmodig. Men byggkvaliteten ser banne mig bättre ut än hos Mercedes ML. Vilket väl förklaras av att ingen av bilarna tillverkas i Tyskland. Frontera är alltså japansk och Mercedes ML byggs i Tuscaloosa i USA.
Två luckor bakFrontera är inte identisk med tidigare Sverigebekanta Isuzu Trooper. Opel säljer dock även Trooper i Europa, men då under namnet Monterey, som är lite större än Frontera. Den svenske importören har hittills avstått från modellen.
Baksätet går förstås att fälla och då blir Frontera en riktig lastbil. Förtöjningsöglor finns i lastutrymmet och luckan bak öppnas i två steg, först den övre glasrutan, som fälls uppåt, och sen svänger man dörren utåt, med reservhjul och allt.
Det betyder att man inte kan backa allt för nära när man ska lasta och att ingen får köra upp för nära bakom bilen medan man är inne i byggvaruhuset för att hämta cementsäckarna - då får du inte plats att öppna dörren.
Man kan väl på goda grunder gissa att Opel Frontera i det här utförandet inte har så många år kvar på marknaden. Det krävs moderna teknik under skalet för att hänga med in på 2000-talet. Men en bra och stryktålig bruksbil är det och man får rätt mycket för pengarna.
Den som tvivlar på Opels kvalitet bör också komma ihåg att det bara är emblemet i nosen som möjligen kan ramla sönder, resten är ju japanskt.