Publicerad: 2011-05-07 11:42
Jag körde bil mellan Sveriges två största städer för tre veckor sedan. Stockholm och Göteborg. Jag fastnade bakom traktorer, jag åkte över en mil på en lerig grusväg, jag stod stilla vid rött ljus i Laxå och jag pendlade mellan 60 km/tim och 90 km/tim bakom långtradare i backarna.
Det är år 2011 och Sverige saknar fortfarande en motorväg mellan de två största städerna.
Jag har åkt tusentals mil genom Europa och kan inte påminna mig något land som har en så dålig vägförbindelse mellan de största städerna.
För 30 år sedan fanns det bakrutedekaler med texten Bygg ut E 3 till motorväg – NU!
Numera heter vägen E 20 men devisen är lika aktuell i dag även om det lååångsamt går åt rätt håll, senast med motorvägsstumpen vid Götene.
Det är skandal att relativt rika Sverige inte har en motorväg mellan Stockholm och Göteborg.
Apropå Stockholm: Essingeleden var säkert en ultramodern genomfartsled när den byggdes på 60-talet, men tiden har sprungit ifrån den en gång så fantastiska leden.
Åker man Essingeleden är känslan att man kör rakt igenom stan – inte förbi den.
Minns ni förresten hur det såg ut innan Eugeniatunneln byggdes, ni vet den pyttekorta svängande tunneln intill Karolinska sjukhuset? Då fick man åka Norra Stationsgatan med tiotalet trafikljus, en gata där det ständigt var totalstopp. Och då talar vi 80-tal.
En miljonstad i Västeuropa med genomfartstrafik på en stadsgata – på 1980-tal – smaka på den.
Jag vill påstå att Stockholm åter ligger långt efter ALLA andra miljonstäder i åtminstone den västra delen av Europa.
Nu något helt annat: Drömbilar!
Jag har två stycken – i min dröm alltså, inte hemma i garaget. Den första är en 1990-årsmodell av Audi ur-quattro. Och den måste vara vit. Femcylindrig motor (härligt ljud!), 220 hästkrafter och en vansinnigt snygg breddning över bakre hjulhusen. Modellen är så snygg att man blir knäsvag.
Den andra bilen är lite äldre: en Chevrolet Corvette 53:a, helst röd och vit. Den är lika vacker som en solnedgång över havet i Normandie i juli.
Jag slänger in en bubblare också, en Oldsmobile 442 som jag såg på bild första gången 1971 i min brorsas tidning Alla bilar 71. Jag minns att det stod 4-4-2 och inte 442 i tidningen. Den bilen var snyggare än både Ferrari och Porsche. Fast då var jag bara åtta år förstås.
Till sist: Bilåkarlåtar att verkligen njuta av: Summer wine med Nancy Sinatra och Lee Hazlewood, Gypsy rider med Gene Clark, Early morning rain med Mats Rådberg och – förstås – en Ulf Lundell som blir Ut ur mörkret från 1995. ”… Jag tog en kurva och plötsligt var vi där, där skogen tar tvärt slut och allting är …”