1. Andorra
Skatteparadis i bergen
Hårnålskurvorna avlöser varandra när jag kör allt högre upp i de vackra sydfranska Pyrenéerna. Målet är Andorra, inklämt mellan Frankrike och Spanien. Det är fredagskväll och det är nästan bara jag som kör uppför berget. Den mötande filen är däremot en enda lång kö av bilar och bussar på väg tillbaka från bergsstaten. En tydlig bild av vad Andorra huvudsakligen handlar om nu förtiden – taxfreeshopping över dagen.
Den slingrande vägen leder upp mot det högsta passet på närmare 2 500 meter över havet. Efter det, en 1 500 höjdmeter lång motorbromsning på ettans växel ned till huvudstaden. Det mesta ser nybyggt ut och anpassat till huvudnäringen. På vintern erbjuds bra skidåkning och vandringslederna håller absolut världsklass. Men det som håller Andorra på fötterna är låga skatter och den populära taxfreehandeln. Som en stor, strandad finlandsbåt högt upp i bergen erbjuder landet sprit, tobak, märkeskläder och klockor till ständiga strömmar av shoppingsugna turister. Överallt i butiksfönstren läser jag ”Rebaixes”, rea på katalanska.
Första hotellet jag kliver in på visar sig ha ett rum ledigt. Killen i receptionen är pratsugen och berättar stolt om Andorras historia, hur furstendömet sedan 1200-talet har två furstar - den spanska biskopen av Urgell och Frankrikes president, i dag Nicolas Sarkozy. Jag frågar om han inte tycker det är underligt att ha en prins i sitt land som även är president i grannrepubliken.
– Å nej, inte alls. Det är ändå nästan ingen som kommer härifrån. Det flesta bara jobbar här. Jag kommer från Barcelona.

Resa dit: Närmsta internationella flygplats ligger i Barcelona drygt två mil från Andorra.
Huvudstad: Andorra la Vella.
Invånare: Cirka 85 000.
Grundat: År 1278.
Bäst: Skidåkning på vintern. Vandring på sommaren.
Undvik: Taxfreeturismens långa bil- och bussköer som efter all shopping ska tillbaka till Spanien och Frankrike.
På nätet: www.andorra.ad

2. Monaco
Kändisträngsel
För de allra flesta betyder namnet Port Hercule inte särskilt mycket. Men om man äger eller hett eftertraktar en yacht i 200-miljonersklassen, då vet man precis var man vill långtidsförtöja sin ögonsten. Port Hercule marina i Monte Carlo är sannolikt världens lyxbåtstätaste plats, ett slags cirkus där man som publik kan skåda besättningarna som ständigt sköljer och skrubbar havssaltet från de vita däcken.
Men det finns även en riktig cirkus i Monaco som står värd för cirkusfestivalen Festival du Cirque de Monte-Carlo som hållits här i december varje år sedan 1974.
Cirkusfestivalen och yachterna är två bra bilder av Monaco, det lilla furstendömet vid franska Rivieran där är alla former av extrema utmaningar och uttryck är vardagsmat. Allt från det anrika kasinot från 1863 där alla monegasker är portförbjudna, till formel 1-loppet som varje år intar stadens gator.
Monaco är med sina 1,95 kvadratkilometer världens näst minsta land (Vatikanstaten är minst), och samtidigt det allra mest tätbefolkade. Bland dem som trängs här märks många kända (och välbetalda) idrottsstjärnor. Har man tur kanske man möter Ingemar Stenmark, Kajsa Bergström, Christian Olsson, Pernilla Wiberg eller Anja Pärson på de trånga gatorna. Men våra svenska sportkändisar får ursäkta, de största kändisarna av alla är nog ändå familjen Grimaldi som regerat över Monaco sedan 1297.
Bland alla lyxyachter i marinan stöter jag på sydafrikanen John som kommit till Monaco för att sälja sin segelbåt. Hans väderbitna ansikte och yviga vita skägg påminner om en nutida Hemingway. Det är hans tredje vända till Monaco. Han köper segelbåtar i Sydafrika och seglar upp dem via Karibien och Madeira. Sedan säljer han dem för en bra slant på Rivieran. Flyg tillbaka och så spaning efter nya objekt.
- Det blir en helt okej affär. Och så får jag ju segla, säger han och skrattar.
I jämförelse med alla lyxyachterna är Johns båt en miniatyr. Men med sina 42 fot har den ändå seglat från Kapstaden och korsat Atlanten två gånger.
Det är inget fel på självförtroendet i Monaco.

Resa dit: Närmsta flygplats ligger i Nice drygt två mil väster om Monaco.
Huvudstad: Monaco.
Invånare: Cirka 36 000.
Grundat: 1297.
Bäst: Oceanografiska museet är en pärla som inte får missas.
Undvik: Att spela roulette på kasinot om du inte har ett oändligt generöst kreditkortsavtal med din bank.
På nätet: www.visitmonaco.com

3. San Marino
Naturkraft i Italien
Av Europas mikrostater ligger San Marino allra vackrast – högt uppe på berget Monte Titano med storslagen vy över det böljande landskapet runtomkring, och över Italien som helt omsluter landet. Från den gamla huvudstaden med samma namn som staten kan man vid klart väder se ända till Adriatiska havet och den något bedagade kuststaden Rimini.
Men huvudstaden bjuder inte bara på vacker utsikt, utan också på medeltida gränder som är upptagna på Unescos världsarvslista. Bilar är förbjudna och det är rogivande att strosa runt vid vallarna som omger staden.
San Marions mest kända landmärken är de tre utkikstornen (påminner mer om slott) som ståtar på tre av Monte Titanos toppar. Det äldsta och mest kända tornet, Guiata, byggdes på 1000-talet och vakar vackert över huvudstaden.
Det högsta tornet, Cesta, som stod klart 200 år senare, inhyser i dag ett vapenmuseum där armborst- och hillebardreplikorna ställs ut bredvid samurajsvärd och maskinvapen. Guita och Cesta bjuder båda på ett spektakulärt panorama över hela San Marino och är väl värda ett besök.
Montale från 1300-talet, det minsta tornet av de tre, är stängt för allmänheten.
Men allra bäst är kanske att gå i närkamp med naturen på någon av de vandringsleder som korsar det lilla landet.

Resa dit: Närmsta flygplats ligger i Rimini cirka 16 kilometer från San Marino.
Huvudstad: San Marino.
Invånare: Cirka 30 000.
Grundat: År 301.
Bäst: Läget! Utsikten från världens äldsta republik är fullständigt hänförande.
Undvik: Tortyrmuseet.
På nätet: www.state.gov

4. Liechtenstein
Sömnig lilleputt
Det vilar en närmast pastoral stämning över det lilla furstendömet Liechtenstein och dess sömniga huvudstad Vaduz. När lokalbussen från schweiziska Sargans glider över den osynliga gränsen till det lilla landet går det upp för mig varför Liechtenstein lyckats behålla sin självständighet genom århundradena - det finns ju inget här. Och det händer inte så särskilt mycket heller.
Det känns som om allt går lite långsammare i Liechtenstein. Så infördes exempelvis rösträtt för kvinnor så sent som 1984 (sist i Europa). När landets främsta slalomåkare genom tiderna, Hanni Wenzel, som 24-åring kom hem från OS i Lake Placid 1980 med en guldmedalj runt halsen, hade hon alltså inte rösträtt.
Men långsamheten har också en positiv sida. I Liechtenstein finns fortfarande ingen taxfreeturism och ingen vulgär gränshandel. Fortfarande trängs hundraåriga vingårdar med diskreta affärsbanker mitt i centrala Vaduz.
Till Liechtenstein kommer man främst för lugnet, för den ovanliga stämpeln i passet och för den rustika maten.
Landet övervakas av furstefamiljen i sitt slott, Gutenberg borg, på bergsklippan ovanför staden. Dagens prins, Hans-Adam II, är den förste av sina anfäder, som är både ”zu und von Liechtenstein”, det vill säga både är uppvuxen och bor i sitt land. Det uppskattas av invånarna, då de första generationerna furstar inte ens besökte sitt lilla land. Det kanske säger något om landets attraktionskraft.
Landskoden i Liechtenstein, LI kunde lika gärna stå för Lilliputt.

Resa dit: Närmsta internationella flygplats ligger i Zürich.
Huvudstad: Vaduz.
Invånare: Cirka 34 000.
Grundat: År 1806.
Bäst: Vit sparris med skirat smör och parmesan på utmärkta restaurangen La Real (huvudgatan).
Undvik: Att planera en för lång semester här.
På nätet: www.liechtenstein.li