Harens år
Arto Paasilinna
Brombergs förlag
Vatanen är reporter vid en finsk tidning i Helsingfors som ingen hyser någon större respekt för. Han är medelålders, har begynnande magsår och är inte så lite trött på sin ytligt förda tillvaro i huvudstaden. På sistone har han dessutom varit lite väl glad i drickat. Hustrun har inte tyckt om honom på år och dag, hon bedrar och är elak.
Sådan ter sig gestalten Vatanen för läsaren i början av boken, varken sympatisk eller osympatisk utan bara en smula färglös, så som det kan bli när slentrianen tar över.
Tills det artar sig så, att Vatanen och hans kollega då de är ute på ett av dessa banala reportage som blivit deras vardag på tidningen, råkar köra på en hare när de störtar fram längs en dammig grusväg på den finska landsbygden.
Haren bryter benet och Vatanen blir efter omhändertagandet av det lilla djuret dess ihärdige beskyddare.
Den serie smått absurda händelser som följer på denna incident och som driver Vatanen och läsaren (och inte minst haren) fram och tillbaks, upp, ned, härs och tvärs genom ett somrigt Finland på 70-talet, funkar i alla fall på mig och framkallar bit för bit ett deltagande och en välvilja inför huvudpersonen som sätter sig och envetet blir kvar.Paasilinnas egenartade humor möjliggör ett persongalleri som är trivsamt udda och det tillför boken ytterligare kvaliteter. Den kunde gärna ha fått vara längre än sina 187 sidor. Under alla omständigheter har man ruskigt roligt under tiden man läser.
Patrik Wall
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Jonas Jonasson
Piratförlaget
Allan Karlsson ska till att fylla 100 år och äldreboendet har dukat till fest. Kommunalrådet, lokaltidningen, alla är på plats för att fira högtidsdagen. Då öppnar Allan fönstret, tar ett litet skutt ned i rabatten och låter benen föra honom dit näsan pekar.
På vägen lyckas han få med sig en väska full med pengar och snart är han jagad av såväl polis som den undre världen.
Under tiden som vi får följa jakten passar Allan på att berätta delar ur sitt hundraåriga liv. Han berättar minnen från sina möten med Truman och Churchill och hur han råkade åka flodbåt med ordförande Maos hustru.
Som den sprängämnesexpert Allan faktiskt är blir han självklart indragen i kapprustningen mellan öst och väst. Boken är lättsamt ironisk med en stor dos samhällsatir. Gillar man Arto Paasilinna bör man absolut läsa denna bok!
Åke Lindmark
Resa med rabatt
Merete Mazzarella
Forum
Merete Mazzarella skriver klokt och roligt om att konsten att bli pensionär. ”Jag har fått sommarlov men betyg får jag inte” skriver hon. ”Först nu går det upp för mig att jag aldrig mer behöver löneförhandla, utvecklingssamtala, utvärderas. Däremot kan jag stanna upp, tänka till och – nej, inte göra bokslut men avlägga en mellanrapport”.
Boken rekommenderas varmt till alla blivande pensionärer! Samt till alla övriga!
Gunnel Wikström Johansson
Frukta inte
Anne Holt
Piratförlaget
Känner du för att koppla av med en deckare i sommar? Då kan jag rekommendera Anne Holts senaste. En svalkande, engagerande historia i norsk vintermiljö.
Anne Holt har en bakgrund som jurist, journalist och justitieminister i sitt hemland Norge. Hon skriver alltid initierat, deckare, ofta om dagsaktuella frågor.
Denna gång omfattar intrigen övergivna barn, finanskriser, religiös fundamentalism och kristen intolerans. Jag sträckläste!
Gunnel Wikström Johansson
Rött stoft
Ann Cleeves
Bonnier
Denna deckare utspelar sig på Whalsey, en av de mindre Shetlandsöarna. En arkeolog, som arbetar med en utgrävning på ön, hittar kvarlevor från en människa. Kort därefter inträffar två mystiska dödsfall.
Därför får polisen Jimmy Perez och hans kollega som bor på ön, Sandy Wilson, mycket att göra. När de börjar med utredningen kommer de en gammal släktfejd på spåret.
En mycket spännande bok med fantastiska personteckningar och underbara miljöskildringar.
Ulrika Salenborg
Män som stirrar på getter
Jon Ronson
Optimal förlag
Den amerikanska armén har sedan Vietnamkriget utbildat soldater i psykologisk krigföring och paranormala förmågor. Relativt välkänd är taktiken att använda rockmusik för att demoralisera fienden – i Irakkriget användes till exempel låten Enter Sandman med hårdrocksbandet Metallica som psykisk tortyr i förhörssessioner.
Mindre kända är kanske 1970-talets planer på att låta soldater inta slagfältet till tonerna av new age-musik. Soldaterna skulle bära på lammungar och vara specialtränade att le och tindra med ögonen för att ”oskaddliggöra” fienden.
Dessa så kallade Super Soldiers, eller Jedisoldater, drillades i telepati, telekinesi, klärvoajans och – som mästarprov – att stirra ihjäl en get. Än i dag vet ingen säkert om något fungerade.
Förklaringen till att så udda stridskonster överhuvudtaget bekostades av amerikanska staten är helt enkelt att underrättelsetjänsten inte hade råd att ligga steget efter fienden.
Män som stirrar på getter är en till lika delar underhållande som skrämmande reportagebok. Via militära instruktionsböcker och intervjuer med före detta soldater får läsaren följa utvecklingen inom psykologisk krigföring från 1970-talet fram till i dag.
Boken förmedlar blandade känslor av komik och obehag. Den psykologiska krigföring som bedrevs under 1970-talet bestod av mestadels beskedliga experiment som förblev pappersprodukter och i dag framstår som skrattretande, ett vapen som kan avfyra positiv energi är ett exempel. Ronsons redogörelser om de psykiska tortyrmetoder som använts under 2000-talet på fängelserna i Abu Ghraib och Guantanamo är dock knappast något man skrattar åt.Surrealistisk, underhållande och stundom mycket otäck läsning utlovas.
Jerker Eriksson
Leva på gränsen: berättelser från det nya Sydafrika
Norrman, Leif
Atlas
Alla timmar av tv-sändningar från fotbolls-VM gör oss säkert nyfikna på landet Sydafrika bakom arenorna. Leif Norrman kom för första gången till Sydafrika som sjöman 1966 och kom sedan tillbaka som DN:s korrespondent 1990–2002. I denna bok ger han oss små utsnitt ur verkligheten i detta fantastiska, vackra, spännande men också oerhört ojämlika och komplexa land.
Berättelserna blir till små noveller där mötena med människor står i fokus. Här möter vi några pojkar med fotbollsdrömmar, den enda väg ut ur hopplösheten som står till buds och hur de utsätts för en rovdrift som liknar slaveri från sina europeiska ”fotbollsagenter”.
Vi får gå på bröllop i Soweto, vi får möta Nelson Mandela och den nyss mördade nationalistledaren Terre Blanche. Och många andra vanliga, ovanliga människor.
Lars Norrmans och Petina Gappahs böcker ger oss chansen att vidga våra vyer och nå en djupare förståelse för dessa människor och länder som inte alltid stämmer med våra förutfattade meningar.
Lena Gustafson Randau
Världens lyckligaste folk
Lena Sundström
Leopard förlag
Lena Sundström har sedan barnsben ett gott förhållande till Danmark. Med bekymrad nyfikenhet bosätter hon sig under några månader i Köpenhamn för att försöka ta reda på vad som hänt med den berömda danska hyggligheten. I en tid då Dansk Folkeparti lyckas påverka politiker och media i den grad att deras inställning till invandringen, ”de fremmede”, blivit tongivande, frågar hon sig hur det kunde ske och varför.
Med utgångspunkt i Mogens Glistrups karriär och utvecklingen av Pia Kjaersgaards Dansk Folkeparti visar hon hur deras politik på ett skrämmande sätt successivt färgar av sig på övriga politiska partier, hur det sker en påtaglig anpassning i takt med att stödet för Dansk Folkeparti växer och hur integrationsfrågan kommer att dominera alla samhällsfrågor.
Lena Sundström gör en bred kartläggning av politiska strömningar; läser partiprogram, studerar mediearkiv, uppvaktar politiker och nyckelpersoner inom media, samtalar med danskar i vardagen, deltar i språkkurs för invandrare och visar hur illa kravet på att ”bli dansk” rimmar med möjligheterna att verkligen bli det. Med god insikt i det danska och en förmåga att sätta fokus på det som är typiskt analyserar författaren situationen.
Hon lyckas genom personliga reflektioner göra en kritisk analys av det politiska klimatet och poängterar att den rådande situationen är skrämmande, men inte något typisk danskt.
Tvärtom vill hon peka på ett scenario som kan överrumpla ett land om man inte ser och motarbetar tendenserna i tid.
Några danskar hon möter skäms över den danska integrationspolitiken och låtsas vara svenskar när de reser utomlands och Lena Sundström vill att vi i Sverige ska fortsätta erkänna vår nationalitet även efter riksdagsvalet i höst.
Hon vill inte att Sverigedemokraterna ska få den chans som Dansk Folkeparti tog i Danmark eller att främlingsfientliga grupper ska lyckas förverkliga de motsättningar och den segregering av samhället som de säger sig vilja förhindra med sin politik.
På ett medryckande och inkännande sätt beskriver hon en nation som gått vilse, ett land och ett folk som hon i grunden har en varm relation till och vill försöka förstå – men inte ursäkta.
Karen Eide Åhlstad
Sorgesång för Easterly
Gappah, Petina
Albert Bonniers förlag
VM i fotboll i Sydafrika och Afrika som tema på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i höst – i år står Afrika i fokus. Allt fler böcker av afrikanska författare och böcker med motiv från denna kontinent når nu de svenska läsarna. Här finns en ny värld för oss att upptäcka.
Petina Gappah kommer från Zimbabwe och Sorgesång för Easterley är hennes debut. Det är en samling noveller som alla utspelar sig i Zimbabwe. Bakom alla rubriker om detta land i förfall får vi möta människor som stretar på i sina liv. Man måste ju leva vidare trots allt. Här finns rörande, många gånger humoristiska berättelser om människor som bor i en för oss väldigt främmande miljö men som ändå är märkligt lätta att identifiera sig med.
Petina Gappah är en mycket trevlig bekantskap som jag hoppas få läsa mer av i framtiden.
Lena Gustafson Randau
Kyrkogårdsboken
Neil Gaiman
Bonnier Carlsen
”I mörkret fanns en hand, och handen höll en kniv. Kniven hade ett handtag av polerat svart ben, och dess egg var vassare och tunnare än på någon rakkniv. Man kunde strimlas av den utan att ens märka det, åtminstone till en början.”
Dessa rader inleder berättelsen om hur en familj blir knivmördad förutom familjens bebis som lyckas smita och därmed överlever.
Bebisen rymmer till den närliggande kyrkogården där han blir omhändertagen av de döda som har blivit spöken. Pojken växer upp på kyrkogården och känner sig trygg där, men mannen som dödat hans familj är honom på spåren…
Läsare som inte är förtjusta i blodiga detaljer ska inte låta sig avskräckas av den brutala inledningen. Förutom de spännande inslagen innehåller boken även en gripande skildring av vänskap och om allas vår önskan att hitta ett sammanhang där vi känner oss hemma.
Gaiman har fått Newbery-medaljen, världens äldsta barnbokspris, för boken. Fastän den är klassificerad som ungdomsbok kan även vuxna utan tvekan ha behållning av den. Gaiman är intresserad av nya medier och håller kontakt med sina fans bland annat genom hemsida, blogg och twitter. Han har även gjort en uppläsningsturné i USA som finns tillgänglig via hemsidan http://www.neilgaiman.com/.
Gaiman har tidigare skrivit över 20 böcker varav flera har filmatiserats, till exempel Coraline och Stardust. Även Kyrkogårdsboken ska bli film med Gaiman själv som producent.
Karin Sjölund
Skrotsamlarskolan
Adam Dahlin
Rabén & Sjögren
Jonny är världens bästa granne. Han har en hund som heter Barbro och alltid en femkrona i fickan. Och bäst av allt: Jonny är skrotsamlare.
Antti är som sexåringar är mest. Han älskar hundar, femkronor och skrot. Men han samlar inte på något särskilt. Livet är lite futtigt utan samlingar, tycker Jonny.
Fast Antti vet inte vad han ska samla på eftersom Jonny redan samlar på allt. Metspön, väckarklockor, toapappersrullar… Det blir liksom inget över att samla på. Till och med hunden Barbro samlar. På pinnar. Men nu ska Antti få gå i Jonnys skrotsamlarskola.
Han har ingen tur med sina samlingsförsök. Han provar på krokodiler, gräsklippare och plåttunnor. ”Ge inte upp, snart hittar du flytet” peppar Jonny. Det ger Antti en idé…
Det är en charmig berättelse i somrig miljö. Emma Åkermans bilder är fulla med finurliga detaljer.
Om man fastnar för Jonny och Antti – och det är lätt att göra – kan man fortsätta att läsa om dem i boken Tråkmånsafton.
Johanna Bergqvist
Cajsa Warg, Hiram och de andra
Inger Ärlemalm
Ordalaget
Vill du veta mer om de kvinnor som står bakom många av våra recept? Då ska du läsa boken Cajsa Warg, Hiram och de andra av Inger Ärlemalm
Här berättas om - Cajsa Warg, Hiram, Pernilla Tunberger, Anna Bergenström – men i lika hög grad om de kokboksförfattarinnor som förblivit okända, trots att deras böcker gått ut i miljonupplagor.
Det här är en biografi i första hand och en kokbok i andra. För mig som tycker att man egentligen klarar sig med sju kokböcker – Hirams tre och Anna Bergenströms fyra små typ Annas svenska mat, Annas pajer med flera – är den här boken utomordentligt roande.
Ingen rysare i hängmattan, utan snarare en mysare i köket.
Monica Dahlgren
Hirams andra kokbok
Här finnsmarmeladen!
Märit Huldt
ICA förlag
Tacka vet jag Hiram!
Vare sig det gäller pepparrotsgädda, franska morötter eller äppelfläsk är Märit Huldts recept både lätta att laga, goda att äta och trevliga att läsa.
Jag gillar hennes kokböcker av två skäl: dels den lättsamma stilen – hon skriver så att man trivs i hennes sällskap – dels hennes utomordentliga sylt och marmeladrecept.
För er som ännu inte har upplevt Hirams recept på svart vinbärssylt eller ännu hellre – vardagsmarmelad – har jag bara ett råd. Laga, smaka, njut!
Böckerna finns att låna på biblioteken i kommunen eller att köpa i antikvariat.
För den som vill veta mer om Hiram rekommenderas Cajsa Warg, Hiram och de andra av Inger Ärlemalm, se ovan boktips.
Monica Dahlgren