Publicerad: 2011-02-22 09:44, senaste uppdaterad: 2011-02-22 22:02
Hur är det att vara författare?
– När pennan lyder tankarna och fantasin är det underbart. Man stänger av yttervärlden, går in i själen och skapar en egen verklighet. När det inte fungerar är det dödstråkigt. Man sitter framför datorn, har svårt att koncentrera sig och jobbar om några meningar i flera timmar. Sedan kanske man måste slänga allt. I det moderna samhället förväntas människor vara snabba och effektiva. Att skriva en bok kan därför kännas väldigt omodernt med tanke på att det är en så långsam process. Dessutom måste man vara grundlig och beredd på att skriva om en text flera gånger.
Vad hade du för tankar innan du började skriva boken ’’Saba’’?
– Jag ville skriva om en stark tjej som lever under svåra omständigheter, en vardagshjälte. I många ungdomsböcker är tjejerna självdestruktiva. De skär sig, drogar sig och låter sig styras av taskiga killar. Sådan är inte Saba. Saba har stark integritet, ingen rår sig på henne. Hon är typen som växer av utmaningar utan att någonsin bli kall eller elak. Genom att berätta om en människa som Saba hoppas jag kunna ge andra tjejer och killar som har det jobbigt ett hopp. Kan Saba, kan du.
Hur fick du iden om att skriva om utländska bakgrunder?
– Dels är jag intresserad av globaliseringen. Den bok jag skriver på nu handlar om en pojke som lever på andra sidan jordklotet. Dels är det lätt för mig att leva mig in i människor med utländsk bakgrund eftersom min egen mamma kommer från Italien. Jag vet hur lätt det är att känna sig utanför i Sverige. Jag vet också hur det är att ha en förälder som inte delar samhällets värderingar. Min mamma förbjöd mig att bada utomhus med skolan i september. Hon tyckte att jag skulle börja använda mössa och dunjacka redan i oktober! För henne var tio plusgrader rena vintern. Anledningen till att jag lät Saba komma från just Eritrea är personlig. Eritrea var ju en italiensk koloni i början av förra seklet. Min morfar, som är död sedan länge, arbetade i Asmara under några år i sin ungdom och älskade Eritrea. Jag älskade min morfar och hoppades att han skulle ”coacha” mig från andra sidan när jag skrev om eritreaner. I det verkliga livet är jag realist, men när jag skriver kan jag bli väldigt vidskeplig.
Använder du dig av egna erfarenheter när du skriver?
– Inte särskilt ofta. Däremot använder jag ofta mina egna känslor.
Gör du något annat vid sidan om av författarskapet?
– J ag undervisar deltid på en högstadieskola i Stockholm. Svenska och engelska är mina ämnen.
Av: MARI SHAHANE frilansskribent