Publicerad: 2012-02-15 06:00
När Adam flyttade till Sverige från Mellanöstern på 80-talet flöt livet på bra. Han hade en bostad och studerade.
Men examen ledde inte till jobb och Adam började få problem att betala räkningarna. I samband med att hans son föddes på 2000-talet separerade Adam från sin fru, hamnade hos Kronofogden och blev tvungen att lämna sin bostad.
Sedan dess har han bott i flera olika tillfälliga bostäder, i sin taxi, hos vänner och i trappuppgångar.
Han arbetar mellan sex eller sju nätter i veckan som taxichaufför men är konstant trött och missar körningar.
– Jag har börjat missköta mitt jobb. Jag kommer att förlora det förr eller senare om jag inte får en fast bostad, säger Adam.
Även umgänget med sonen, som han har delad vårdnad om, blir lidande. Adam fortsätter att träffa honom varje vecka. När han är hemlös åker de omkring i taxin, går på bio eller fikar.
Sonens mamma menar att Adams bostadsproblem har påverkat Adams relation med sin son negativt.
– Så klart att min son vill träffa sin pappa men han vill inte vara i en sådan miljö, säger hon.
Adam har stått i Sigtunahems kö flera år. Senast i somras sökte han en lägenhet hos bostadsbolaget men blev nekad eftersom han inte uppnår bolagets kreditpolicy.
Adam har också ansökt om att få hjälp hos Sigtuna kommun. Men kommunen hänvisar till socialtjänstlagen som säger att det inte finns någon allmän rätt att få en bostad av en kommun. Enligt lagen är kommunen bara skyldig att ordna bostad åt personer som betraktas ha speciella svårigheter att på egen hand ordna en bostad.
Några sådana svårigheter tycker inte Sigtuna kommun att Adam har. Men Adam håller inte med. Han menar att hans instabila ekonomi och stora skulder gör honom till en mycket oattraktiv hyresgäst, till och med på andrahandsmarknaden.
Han får ofta betala oproportionerligt höga hyror och kontrakten varar oftast bara ett par månader.
– Samma summa som jag betalar för ett rum privat skulle räcka till en trea hos Sigtunahem, säger han.
Adam är övertygad om att en fast bostad skulle få honom på fötter igen. Han tror också att det skulle möjliggöra för honom att ta ett större ansvar för sin son. Därför har han överklagat Sigtuna kommuns beslut att neka honom bostad till förvaltningsrätten i Uppsala.
I november avslogs överklagandet. Rätten anser att Adam har tillräcklig handlingskraft för att söka boende på egen hand. Och eftersom sonen har en permanent bostad hos mamman tar inte rätten hänsyn till att Adam är pappa.
Men Adam tänker inte ge upp. Han har överklagat vidare till Kammarrätten.
– Jag känner mig som en rättshaverist men inget biter på den här kommunen. Jag tänker gå hela vägen till Europadomstolen om det behövs, säger han.