Publ:
27 apr 2010 14:09
Uppdaterad
I september 2005 var Zahra 4,5 år gammal och hade aldrig varit i sin pappas ursprungsland Algeriet. I samband med att hennes mamma Lillemor och pappan skulle skilja sig åkte familjen ner till landet. Det var där de hade gift sig åtta år tidigare och enligt pappan behövde skilsmässan göras enligt algerisk rätt för att allt skulle gå korrekt till.
När tiden där nere började närma sig sitt slut bad han att få ha kvar Zahra i landet en vecka, för att hon skulle få lära känna sina släktingar. Trots olustkänslor gick Lillemor efter övertalning med på det.
-Jag hade aldrig en tanke på att han hade något sådant här i sin planering då, jag hade aldrig tänkt den tanken om honom, säger Lillemor, som bor i Valsta sedan några månader tillbaka.
Enligt henne var skilsmässan ett gemensamt beslut och då ska det inte ha funnits några större spänningar mellan dem.
Har ensam vårdnad
Det förändrades drastiskt när Lillemor åkte ut till Arlanda och upptäckte att Zahra och pappan inte var med på planet till Sverige. I det telefonsamtal som följde ska pappan ha sagt att han ändrat sig och inte tänkte låta Zahra komma hem.
Lillemor gjorde omedelbart en polisanmälan mot pappan och efter det har en rad rättsprocesser tagit rum. Lillemor har fått ensam vårdnad om Zahra och pappan har trots upprepade löften om att ta hem Zahra inte gjort det.
Under tiden mellan 2005 och 2009 har han spenderat en del tid både i Sverige och i Algeriet. När han återkom till Sverige 2009, återigen utan Zahra, tog han ingen kontakt med Lillemor.
- Jag såg honom på stan på sommaren 2009. Då gick jag genast till polisstationen och gjorde en ny anmälan. Det tog bara några dagar innan han greps, säger hon.
Pappan dömdes till ett års fängelse för grov egenmäktighet med barn i september förra året. I ett utspel i slutet av rättegången skrev pappan på det utresedokument som krävdes för att Zahra skulle få lämna Algeriet, där pappan har ensam vårdnad om Zahra. Lyckan blev kortvarig, en dag senare återtog han dokumentet och läget var lika låst som tidigare.
Ej med på Haagkonventionen
Under perioden har Lillemor bara pratat någon enstaka gång med Zahra över telefon och fått något fotografi på henne. Pappan har sagt till Lillemor att det finns en anmälan mot henne i Algeriet så att hon skulle gripas för kidnappning om hon själv åkte ned för att ta med Zahra hem. Lillemors advokat har undersökt möjligheterna att driva en process mot pappan i landet. Utsikterna bedöms vara obefintliga.
Algeriet har inte heller skrivit under den Haag-konvention som styr hur olika länder arbetar med bortförda barn, vilket gör det svårt för Sverige att driva frågan. Lillemor upplever ändå att UD gjort det man kunnat för att hjälpa till.
Har lovat att hämta Zahra
I mitten av april hade pappan avtjänat sitt fängelsestraff och släpptes fri. Eftersom Zahra fortfarande är borta hade Lillemor kunnat anmäla honom på nytt. Det kunde ha gett pappan mer fängelsetid. Nu har både Lillemor och pappan däremot skrivit under ett avtal om att pappan ska hämta tillbaka Zahra till Sverige den 30 juni. Trots de tidigare sveken känner Lillemor inte att hon har något annat alternativ än att tro på att det ska gå vägen den här gången, för så länge pappan sitter i fängelse kommer Zahra inte tillbaka.
Såg dottern på datorskärmen
Dagen efter pappan släpptes träffade Lillemor honom och både såg och hörde Zahra för första gången på de år som gått. Det var via Skype, ett videosamtalsprogram över internet. Det kändes både bra och gjorde ont.
- Det är svårt att se sitt eget barn i en datorskärm när hon är så långt borta, säger Lillemor.
Det mötet var också första gången som Zahra och hennes 3,5-åriga halvbror, Lillemors yngsta barn med en annan man än Zahras pappa, såg varandra.
Har tappat svenskan
Om pappan håller sitt löfte och Zahra kommer tillbaka kan det ändå bli en tuff tid. Zahra har varit i Algeriet i ungefär halva sitt liv och har tappat det svenska språket, säger Lillemor. Det blir ett hårt arbete att få tillbaka den trygghet Zahra hade före hon försvann från Sverige.
För Lillemor själv har åren också varit tunga. Både ekonomiskt när hon kämpat för att hem Zahra och känslomässigt.
-Man måste stänga av, annars hade jag inte existerat, säger hon.
Hon hoppas nu på att få se Zahra, men om allt inte går som planerat tänker hon polisanmäla pappan igen. Han har ett barn till i Sverige och har alltid återvänt efter besöken i Algeriet. Hon tror därför inte att han stannar där.
-Jag vill tro att det är sant att hon kommer. Men inget är klart innan jag sett hennes fötter på marken.