En skylt visar besökarna runt de låga längorna som ska byggas om till vård- och omsorgsboende. Den gamla huvudentrén till Arhem är stängd. De flesta boende har flyttat till Ymer i Valsta och höghuset är under ombyggnad för att rymma 22 trygghetslägenheter och gemensamhetslokal. Fokus Arkitektur har ritat.

I slutet av november nästa år ska det vara klart för inflyttning. Sigtunabygdens reporter tar hissen upp en trappa tillsammans med ett par som ser ut att vara mor och dotter. När dörren öppnas möts vi av en vänlig man som hjälper oss att sätta på blå plasttossor. Det är genomgående parkettgolv i lägenhetens bostadsdel.

I anslutning till tamburen ligger ett handikappanpassat toalett- och duschrum med tvättmaskin och torkrumlare. Alla trösklar är mycket låga och planlösningen öppen. I tamburväggen bredvid ytterdörren finns en liten dataskärm som ersätter titthålet. Henrik Svedlund, som visar sig vara från företaget Manodo i Kista, visar hur den fungerar. Den kan visa bild både på den som ringer på dörren och den som ringer på porttelefonen i entrén.

Besökarna verkar inte så intresserade av att skärmen kan visa väderleksutsikter och tidtabeller med mera, däremot av funktionen med ansiktsigenkänning. Hyresgästen kan lägga in foton på dem som brukar komma på besök, till exempel från hemtjänsten. Då visar skärmen också namnet på besökaren.
– Men hur kan det kallas för trygghetsboende utan personal och mat? undrar en dam som tittar på lägenheten för en bekants räkning.
– Larm och inga trösklar kan man fixa i egen lägenhet, liksom att stå på god fot med grannarna, menar hon.

Men med servering och personal ständigt på plats blir det som ett vanligt äldreboende, eller särskilt boende som det egentligen ska heta – och sådana behovsprövas av kommunen. Trygghets­boendet kräver bara att man är över 70 år och står i Sigtunahems kö.
– I gemensamhetslokalen kan man laga mat och äta tillsammans, umgås och få den sociala biten på neutral mark, förklarar Ulrika Haglund från Sigtunahem.

I broschyren står bland annat: ”I samvarorum och hobbyrum finns personal som ser till att det finns aktiviteter för de boende”. Men alltså ett begränsat antal timmar om dagen.

Visningslägenheten går i fräscht vitt och äppelgrönt med svarta och orangea inslag. Utsikten ner mot skogen är smått hisnande. Tur att fönstren går inåt. Balkongen är inte helt färdig, den ska bli inglasad och få värme.

På matbordet, dukat för två, ligger en lapp om hyran, baserad på kvadratmeterpriset 1 500 kronor. Den vanligaste lägenhetstypen, en tvåa på 60 kvadratmeter som den vi står i, kostar då 7 875 kronor i månaden. En trea på 75 kvadratmeter 9 418 kronor i månaden.

Priset väcker en del reaktioner, både ”ja, det har hon ju råd med” och ”ganska dyrt – och sedan ska man betala hemtjänsten också”.
Det ska bli fler visningar, bland annat för Sigtunahems egen personal, bostadsbolaget vill ha in många synpunkter. Besökarna troppar av, för dem som inte är bilburna väntar den långa backen ner till närmaste busshållplats.

Skulle det inte bli en ny, större busshållplats så att Arhem kan få sitt busstopp tillbaka?
– Jo. Det är meningen, svarar Jenny Berglund, Sigtunahems andra representant på plats.

Hon förklarar att ombyggnaden av längorna och höghuset ryms i den nuvarande detaljplanen, men för busshållplatsen med mera krävs en ny plan, som är ute på behandling. Den är överklagad av grannar – förmodligen inte för att de missunnar de gamla att ha nära till bussen, utan för att detaljplanen även omfattar nya höghus med bostäder.